Vårdnadsutredningen – Lindas kommentarer

Denna långa text har skrivits av vår medlem Linda. Tack Linda för att du engagerar dig. Vi hoppas få återkomma till regeringskansliet med våra erfarenheter och RÅD.
Det är inte säker att all text står under rätt rubrik. Vissa text berör flera rubriker.

Ser ni något skäl till att ändra de nuvarande reglerna om gemensam vårdnad?
JA!!!!!!!!!!!

Om ni anser att det finns skäl till att göra ändringar – varför och på vilket sätt bör reglerna ändras?
Den nuvarande lagen inte följs av Familjerätten och domstolarna. De föreslår och dömer (som advokaten uttrycker det) slentrianmässigt till gemensam vårdnad fastän föräldrarna inte kommer överens, inte kan samarbeta, misstror varandra djupt och inte känner varandra. Barnets bästa/rätt tillgodoses inte i dag och de far illa både psykiskt och fysiskt bara för att pappans rätt ska tillgodoses.

Vårdnadshavarens/mammans rätt och skydd behöver stärkas eftersom Familjerätten och domstolarna är alldeles för partiska med umgängesförälderns/pappans och tillgodoser dennes rätt och möjligheter i en alldeles för hög grad på ett destruktivt sätt för att det ska vara för barnets bästa och på dess villkor. Vårdnadshavaren/mamman har sällan något att säga till om och framställs inte positiv fastän det finns mycket underlag för det.
Reglerna tolkas alltför fördelaktigt till umgängesförälderns (oftast pappans) fördel. Fastän pappan inte fungerar på många olika sätt som förälder och medförälder, har Familjerätten och Tingsrätten överseende med det bara för att gå umgängesföräldern till mötes enligt som de tolkar lagen.
I utredningarna och domstolsprocesserna tas bara händelser från ett år tillbaka med. Det är alldeles för kort tid. Använda ett långtidsperspektiv; sedan barnets födelse och ett i tiden närmare perspektiv; tre år.

Vårdnadsförälderns åsikter och handlande har inte stort värde i dag och tas liten hänsyn till hos familjerätten och domstolarna. Vårdnadsföräldern har väldigt få krav på sig både gentemot barnet och mot vårdnadshavaren, vilket är oförståelig och orimligt. Ansvarar man för ett barn oavsett på vilket sätt och vilken roll man har som förälder, ska det åligga en förälder att ha tvingas ha ett stort ansvar så att barnets får den bästa omvårdnaden.

Det är alldeles för lätt för pappan att få gemensam vårdnad när han misskött sina kontakter och sitt ansvar gentemot barnet och mamman.

Ibland sägs det att de nuvarande reglerna om gemensam vårdnad, som lägger stor vikt vid föräldrarnas samarbetsförmåga, är konfliktdrivande. Ligger det något i det påståendet?

Ja. Papporna försöker på alla sätt anklaga falskt och misskreditera mammorna; t.ex. de är psykiskt sjuka, vanvårdar barnet, de får inte tillräcklig information av mammorna, mammorna får vredesutbrott vilket inte är bra för barnen, mammorna försöker på alla sätt och vis hindra umgänge med papporna. Eftersom dessutom Familjerätten och domstol utan bevis tror på detta blir konflikterna ännu större.

Det är oftast är papporna som har hög inkomst och har råd att processa och driva dessa länge. Det är även ett knep för att straffa mammorna som har en längre inkomst och ofta inte får mer underhåll av papporna än det lagstadgade 1273 kr genom Försäkringskassan. Det är många mammor som avstår vårdnadsprocesser pga. att de inte vill ruinera sig eller psykiskt orkar ta strid mot dysfunktionella papporna i ett rättssystemet. Mammorna borde få mycket mer hjälp och stöd av Familjerätten, advokater, Pappis, domare, m.fl. än de får i dag.

Generellt är även män sämre än kvinnor på att kommunicera och har lägre empati (jag sticker ut hakan här) och därför väljer de oftare att processa i domstolarna än att försöka nå lösning på annat sätt. Även om de döms till samarbetssamtal fungerar samtalen dåligt och skulle överenskommelser nås där, hålls de sällan i praktiken.

Ja. Familjerätten och deras verksamhet Pappis samt domstolen är starkt konfliktdrivande.

Umgängesföräldern tillsammans med Familjerätten inkl Pappis försöker problematisera boendeföräldern/vårdnadshavaren med hjälp av osanna påståenden som inte verifieras. Det leder till att det är den föräldern som anses vara dålig fastän den har skött barnet och sina åtagande gentemot det. Pappan förhärligas.

Ex. I lagen finns inga anvisningar om vad umgängesföräldern behöver meddela boendeföräldern om gällande umgänget. Däremot är boendeföräldern skyldig att lämna sådana upplysningar som kan främja umgänget med umgängesföräldern.
DVS. jag som mamma inte får veta vad som hänt eller gjorts under pappans umgänge med barnet om pappan inte vill berätta det. Däremot medan jag måste uppge allt. När barnet överlämnas med skador t.ex. bula och blåmärken och pappan inte berättar vad som har hänt och inte har skyldighet till det heller, blir jag som mamma och vårdnadshavare. Detta leder till konflikt.

Papporna har numera så stor makt och deras önskemål/krav blir oftast tillgodosedda både hos Familjerätten inkl. Pappis och domstol. Det blir en maktsituation där pappan har och utövar makten mot barnet och mamman. Leder till konflikt.
Pappan kan använda underhåller som maktmedel mot mamman (boendeföräldern?); om du inte går med på mina krav t.ex. gemensam vårdnad, så kommer jag inte att betala X kr i under håll som överenskommet utan endast lagstadgat underhåll. Det kvittar vad mamman går med på så hittar pappan alltid på nya anledningar för att slippa ta ekonomiskt ansvar för barnet och straffa mamman.

Problemet är också att i dag enligt min advokat och min egen erfarenhet att föräldrar döms slentrianmässigt till gemensam vårdnad fastän grund för det saknas dvs. de kan inte samarbeta och känner heller ibland inte varandra. Återigen är detta till pappans/umgängesförälderns fördel.

Har ni några tankar om föräldrars möjligheter att nå samförstånd i vårdnadsmål skulle kunna utvecklas och förbättras?
Se över Familjerättens verksamhet inkl. Pappis eftersom den är mycket undermålig. Personalens kompetens är också alldeles för låg och leder till större konflikt mellan föräldrarna. De har inte kompetens att (hålla faderskapssamtal, samarbetssamtal) samt göra utredningar gällande vårdnad, umgänge och boende. Utredaren är partisk med pappan och skriver lögner om barnet och mamman i utredningen till pappans fördel.

Familjerätten och Tingsrätten bör inte vara i så stor grad partiska med umgängesföräldern (oftast pappan) som de numera är, utan gå efter vad som är barnets bästa bla baserat på barnpsykologisk forskning och även lyssna på vårdnadsföräldern. Nu för tiden anses barnets bästa vara det pappan vill och det leder till större konflikt mellan föräldrarna. Det uppfattas att rättsväsendet är tacksamt bara pappan vill på något sätt vill vara delaktig i sitt barns liv och går honom till mötes, även om det strider mot barnets bästa.

I lagen finns inga anvisningar om vad umgängesföräldern behöver meddela boendeföräldern om umgänget. Däremot är boendeföräldern skyldig enligt lag att lämna sådana upplysningar som kan främja umgänget med umgängesföräldern.
Jag som mamma inte får alltså veta vad som hänt eller gjorts under pappans umgänge med barnet om pappan inte vill berätta det. Däremot medan jag måste uppge allt. Det blir en negativ maktsituation där pappan har och utövar makten mot mamman. Leder till konflikt.

Anknytningsteorin bör tas hänsyn till och på störta allvar. Det gör den inte i dag av Familjerätten eller domstolarna. Under samarbetssamtalen krävde sekr. att pappan skulle ha ensamt umgänge med barnet för att han inte ville att mamman skulle vara med. Barnet kände inte pappan och hade djup separationsångest från sin mamma. Detsamma gällde utvidgning till ensamt umgänge efter 5 tillfällen á 2,5 h under 3 mån.

Nu för tiden tas endast det som hänt ett år bak i tiden med i utredningar och domstolsförhandlingar. Det är för kort tid. Man bör dels hänsyn till vad som övergripande hänt och hur föräldrarna har agerat sedan barnets födelse och mer ingående under de tre senaste åren.

Allt för mycket av föräldrarnas agerande ses som bevis på att de kan samarbeta och därmed positivt för gemensam vårdnad. Det är inte för barnets bästa. Tex.
– boendeföräldern enligt lag informera umgängesföräldern om vikta händelser i barnets liv t.ex. sjukhusbesök, BVC-besök, förskola m.m. När föräldern gör det tolkas det av Tingsrätten som att föräldrarnas kan samarbeta och dömer till gemensam vårdnad. Informerar inte boendeföräldern om det, tolkas det av Tingsrätten som att föräldern undanhåller information för umgängesföräldern och dömer till gemensam vårdnad.
– Om mamman godkänner att pappan vid ett tillfälle besöker barnets förskola, tolkas det av domstolen som samarbete.

Har ni några tankar om hur barnets rätt att komma till tals i vårdnadsmål skulle kunna stärkas?

Ja, att Familjerätten inkl. dess verksamhet Pappis och domstolen börjar följa lagen till 100 % och börja ta hänsyn till barnets rätt i stället för pappans rätt.

Att BVC:s åsikter och riktlinjer, förskolans åsikter och riktlinjer, forskning inom barnpsykologin och boende/vårdnadsförälderns åsikter (speciellt om alla ”instanser” är av samma åsikt), ska väga tyngre än pappans och/eller rättens bedömning.
På Familjerättens Pappisverksamhet i Göteborg är personalen starkt partisk med papporna och övervakar mamman ner till minsta detalj på ett negativt sätt och inte objektiva och stödjande som det står i deras uppdrag. De agerar till fördel för pappan och tillgodoser inte barnets rätt. Det sker t.ex. inte någon uppföljning där av hur barnet reagerar efter umgängena vilket är till pappornas fördel och barnets nackdel. Att familjerätten följer upp med mamman om hur barnet reagerar efter varje umgänge samt har samtal med båda föräldrarna, skulle vara ett sätt för att tillvarata barnets rätt att komma till tals.

Tillgodose barnets rutiner och behov är ett tyst sätt att få det komma till tals. T.ex. Pappis är öppet kl 12.15-14.45 för umgänge där med papporna. Vanligtvis sover små barn ett par timmar den tiden men på Pappis tvingas barnen vara vakna för att papporna har rätt till umgänge. De slocknar sedan när umgänget är slut och de kommer utanför lokalen eller är övertrötta och ledsna/arga/utåtagerande och vakna ända fram till kvällen. Det gäller även under pappornas eget umgänge med barnen utanför Papps. De håller barnen vakna och lämnas tillbaka dödströtta och negativt utåtagerande till mammorna. Pappispersonalen uppmanar mammorna att hålla sina barn vakna så att papporna ska få ha umgänge med dem. När man påtalar att barnet behöver sova, säger personalen att pappan har rätt till umgänge med barnet och då ska det inte sova.
Ändra Pappis öppettider till kl 9-12, 13-16 eller 14-17.

När mamman tog det sjuka/krassliga lilla (1,1 år) barnet till Pappis bad hon personalen att hen skulle få sova lite så att det orkade med. Personalen gick med på det men väckte barnet efter en stund eftersom pappan hade rätt till umgänge. Det var inte på barnets villkor utan pappans.

Ta anknytningsteorin på allvar. Görs inte hos Familjerätten t.ex. samarbetssamtal, faderskapssamtal, Pappis eller av domare.
Mindre barns speciella behov tillgodoses inte.

Har ni någon uppfattning om kvaliteten på de utredningar om vårdnad, boende och umgänge som görs av socialnämnden i mål om vårdnad, boende och umgänge?
Håller utredningarna en tillräckligt hög kvalitet för att utgöra ett gott beslutsunderlag för domstolen?

Nej, de håller låg kvalitet och utgör ett undermåligt beslutsunderlag för domstolen.
– Utredarna och personalen på Familjerättens verksamhet Pappis har inte den kompetens som krävs
– Utredarna och personalen på Familjerättens verksamhet Pappis är opartiska och tolkar lagen till pappans fördel.
– Utredarna och personalen på Familjerättens verksamhet Pappis, har för liten kunskap om barn
T.ex. BVC-sköterskan ansåg att utredaren som ringde till BVC för att få information om barnet, inte
hade någon kunskap om barn.
T.ex. Utredaren skrev att barnet var vant att passas av andra människor utan att fråga mamman om så var fallet, vilket var till pappans fördel. Sanningen var att barnet hade separationsångest och hade under sitt liv passats av andra människor väldigt få gånger. Feltolkning av utredaren?
T.ex. många fler ex.
– För kort och ytlig utredning: 1,5×2 h enskilt samtal hos Familjerätten och 1,5 h hembesök.
– Det blir för många tolkningar och gissningar av utredaren om föräldrarna och deras agerande, i stället för att se till faktiska eller icke faktiska bevis. (Mamman kan bevisa och pappan har inga bevis.)
Utredaren blir ofta opartisk till den ena förälderns nackdel och snedvrider verkligheter/skriver rena lögner om både barnet och mamman för att det ska vara till pappans fördel.

Utredarna följer inte föräldrabalken. Utredarens förslag till beslut i en utredning som var klar 2014-10-07 var följande: ”Utredaren kan inte se något hinder för att Pappans Namn ska få del i vårdnaden. Det faktum att han och Mammans namn inte känner varandra och inte kan samarbeta, är inget hinder för att inte ha gemensam vårdnad.” Detta också trots att föräldrarna pratar endast med varandra via advokat sedan kort efter barnets födelse för 1,5 år sedan, samarbetssamtalen misslyckades, föräldrarna misstror varandra djup, det förekommer mängder av lögner från Pappan i yttrandena till domstolen och utredningen, han har misskött umgängen, inte visat något intresse eller omsorg för sitt barn sedan det föddes annat än driva vårdnadsprocess, inte hållit några överenskommelse gjorda med mamman, i samarbetssamtalen blivit anklagad av de två sekr. att vara omogen som både pappa och människa och han kan inte uppvisa bevis på det han anklagar mamman för och anklagelserna ligger till grund för beslut.

Utredaren kom fram till att det räcker att pappan driver vårdnadsprocess för att anse att han är mycket intresserad av sitt barn fastän han i stort sett varit frånvarande under hela sitt barns liv, misskött umgängen, inte ställt någon fråga om barnet på 1,5 år sedan födelsen eller frågat mamman eller kontaktat BVC för att ta reda på hur barnet mår. Han har dessutom struntat i att komma till umgängen som Tingsrätten dömt honom till, inte lämnat in intyg på genomgången föräldrautbildning och pappagrupp som han skulle enligt som. Tar inte utredaren hänsyn till.
Pappan/umgängesföräldern kan utan bevis anklaga boendeföräldern/vårdnadsföräldern för allt möjligt i yttranden och utredningar. Familjerätten och Tingsrätten begär inte bevis från pappan utan utgår från att det är sant. Mamman tillfrågas heller inte om det är sant eller begärs på motbevisning. Står ord mot ord utan bevisning tror myndigheterna dessutom på pappan.
Ex. Familjerättens förslag till beslut hos Tingsrätten gällande gemensam vårdnad kan baseras på rena lögner från umgängesföräldern om vårdnadsföräldern och den faktiska situationen och historien. Tex kan denne påstå att hen varit utestängd från sitt barn liv av vårdnadsföräldern. Utan att ha krävt bevisning av umgängesföräldern, krävt motbevisning av vårdnadsföräldern eller tagit hänsyn till vad denne muntligen motbevisat, tagit i beaktning den bevisning som BVC och förskola gett, anser utredaren att umgängesföräldern talar sanning och anser att det finns risk för att umgängesföräldern faktiskt blir utestängd och föreslår gemensam vårdnad. I dessa fall är ofta umgängesföräldrarna i så hög grad manipulativa att objektiviteten i utredningen blir rättsvidrig.

Efter totalt 5 samarbetssamtal á 1,5 h + ett förberedelsesamtal på 1,5 h uttalar sig slutligen de två närvarande familjerättssekreterarna att umgängesföräldern (pappan) är omogen både som person och förälder samt rekommenderar honom att ta kontakt med en legitimerad manlig psykoterapeut på Minnamottagningen för att få hjälp och stöd i sin föräldraroll.
I vårdnadsutredning kommer utredaren fram till att efter ha träffat föräldrarna enskilt vid 2 tillfällen á 1,5 h plus hembesök 1, 5 h, att pappan är i det närmaste perfekt förälder och människa och i sitt förslag till beslut till rätten föreslår gemensam vårdnad. Det är mycket anmärkningsvärt att Familjerätten kan komma fram till så olika bedömningar av en pappa/förälder.

I dag är det som sägs under samarbetssamtalen konfidentiellt. Sådana allvarliga saker som att den ena eller båda föräldrarna anses vara omogna både som person och förälder och rekommenderas ta kontakt med psykoterapeut, är så allvarlig att det bör av Familjerätten tas med i vårdnadsutredningen.
Familjerättssekreterarna vill inte gå i god för att föräldrarna bokat myndighetetens familjerum för umgängen och genomfört ett sådant. Sekr. ville heller inte verifiera för vad hon hörde och såg under umgänget. Båda sakerna är till mammans nackdel.

Enligt Familjerättens utredningar räcker det att umgängesföräldern har drivit en vårdnadsprocess i domstol för att anse att hen är tillräckligt intresserad av barnet och har tillräcklig kompetens för att få gemensam vårdnad. Hen behöver inte ha på annat sätt visat intresse för barnet sedan det föddes, får ha misskött umgängen, vägrat träffa barnet halvårsvis, inte hållit överenskomna avtal mellan föräldrarna m.m.

Har pappan misskött sig på olika sätt med barnet måste det straffas hårdare än i dag. I dag räcker det med att han vill träffa barnet, kan byta blöjor och leka med det så anses han kunna få eget umgänge med det. Ju mindre barn desto allvarligare. Så är det inte i dag. Har pappan misskött barnet och sitt agerande gentemot mamman kan han inte få
I utredningarna förstoras och framhålls pappornas positiva agerande och deras nackdelar förminskas/tas inte med, medan de fullt fungerande och ansvarstagande boendeföräldrarna/vårdnadsföräldrarnas nackdelar förstoras. T.ex utredaren tar med sådant som verkar konstigt för mamman även om BVC förklarat att det är naturligt tex att lilla barnet lägger sig sent. Barnet är på förskola kl. 7.50-15.30 enligt förskolepersonalen. Då väljer utredaren att skriva kl. 7-16 vilket var gårdagens tid barnet då var på förskola pga mamman var på kurs pga sitt nya jobb.

Ofta hamnar de par där den ene har ett psykiskt funktionshinder i vårdnadstvister. I de fall där den ena föräldern av den andre föräldern anses ha ett psykiskt funktionshinder t.ex. lätt utvecklingsstörning, psykopati, en diagnos inom autismspektrat te.x. Aspebergers syndrom, bör det tas på största allvar och utredas för barnets bästa. Det gör det inte i dag. Tom. när det finns intyg på det/vårdnadshavaren har varit med när umgängesföräldern fick diagnosen, vårdnadshavaren kan visa på att från graviditeten/sedan födsel/flera år tillbaka har umgängesföräldern inte fungerat normalt mot barnet eller medföräldern, tas det inte i beaktning eller ses utgöra problem för barnet (eller vårdnadshavaren vid gemensam vårdnad). Dessutom fungerar avancerade samarbeten som t.ex. gemensam vårdnad innebär, väldig sällan med sådana personer. Det tar inte Familjerätten och Tingsrätten i beaktning när de föreslår och dömer till gemensam vårdnad, utan det leder till stora konflikter mellan föräldrarna på barnets bekostnad.

Överenskommelse som föräldrarna har slutit men som pappan inte hållit måste väga tungt till pappans nackdel. Kan tex handla om att föräldrarna överenskommit att de ska dela lika på kostnaderna under barnets uppväxt. Har de skaffat barn med den överenskommelsen är det katastrof för mamman och hennes liv samt ekonomi om pappan inte håller avtalet (och bara betalar lagstadgat underhåll) utan hon blir lämnad med alla kostnader. Idag ses det inte till pappans nackdel i utredningarna.

Utredningarna bör förbättras så här:
– Personlighetstester/psykologiska tester av olika slag (bla gällande EQ). Görs i många fall av sökande till mindre och mer kvalificerade jobb. Det ska inte vara svårare/vara mer kvalificerad för att få ett jobb än att vårdnaden om ett barn.
– Utredning vid av vårdnadshavaren påtalad misstanke om psykiskt störning hos umgängesföräldern (en av föräldrarna). (Störningen visas sällan hos umgängesföräldern under utredningen eftersom den är för ytlig och kort.)
– Möten med båda föräldrarna närvarande så att pappan inte kan manipulera utredaren och ljuga om allt utan att bli oemotsagd.
– Ta pappans icke normala (även för barnet och mamman) och olämpliga beteende på allvar och
väg in till hans nackdel i stället för att ha överseende med det. Tex avbrutna umgängen, samma
kläder på sig i flera års tid oavsett var aktiviteter äger rum, rest., domstol, samarbetssamtal, ljuger om allt, inget intresse för barnet än driva process, brutna löften om barnet och saker rörande det.
– Det ska vara två utredare som ska vara med under alla moment i utredningen. Annars riskerar utredaren bli partisk med pappan och inte ta hänsyn till fakta och utredningen rättsvidrig. Samarbetssamtal äger rum med med två sekreterare ovh vårdnadsutredning med en. Familjerätten bör lägga resurserna på utredningarna i stället. Samtalen bör inte vara viktigare än vårdnadsutredning.
– Pappis yttrande får inte kommenteras av någon av föräldrarna när det lämnas till rätten, vilket domstolen tar hänsyn till stor del i domen. Är negativt för mamman som har kritiserats och får inte försvara sig. Blir snedvriden information som tas på mycket stort allvar eftersom (enl. advokaten) det Pappisverksamheten/Familjerätten påstår anses av rätten stämma/är verklighet.
– Utredarna träffar båda föräldrarna vid ett antal tillfällen och diskuterar tillsammans. Då minskar risken för att den ena föräldern som är duktig på att manipulera kan manipulera utredaren/utredarna och lögner om sig själv, verkligheten samt falska anklagelser mot den andra föräldern kan lättare motsägas/motbevisas.

Har ni någon uppfattning om hur föräldrar upplevt att de blivit bemötta i domstol och av socialnämnden i samband med tvister gällande umgänge om vårdnad, boende och umgänge?
Jag och pappan blev var för sig anklagade av Familjerättens utredare för att vi varit naiva, omdömeslösa och ansvarslösa på det sättet vi skaffat barn på. Det var det första hon sade till mig på första utredningssamtalet.

Den unge manlige landsfiskalen okunnig, var överlägsen och partisk med pappan under den muntliga förhandlingen; när jag påpekade att det skulle bli svårt att leva ett vanligt liv med umgänge varje lördag kl. 11.15-15.45 under en längre tid. Jag fick till syrligt och överlägset svar att det skulle pappan också vara och det gällde ett barns rätt att få träffa sin pappa.

När utredaren tog upp att pappan hade frågat om jag pottränade barnet och jag svarade att jag fick prioritera bort inköpet av potta och barnet var dessutom bara 1,3 år. Då sade utredaren otrevligt och överlägset; har du inte råd att köpa en potta!!?? Att mammans ekonomi var ansträngd pga. att pappan inte höll den ekonomiska överenskommelsen att betala hälften av barnets kostnader, var inget hon tog hänsyn till, lade någon skuld på eller hade någon förståelse för att det kunde vara tufft ekonomiskt som ensamstående förälder och ha blivit lurad av pappan.

Faderskapssamtal;
– Familjerättssekreteraren tog kontinuerligt upp och jämförde med sina egna barn till pappans fördel.
– Okända pappan uttalade att han skulle stämma mig för gemensam vårdnad och vägrade skriva under faderskapsintyget fastän genomgången IVF. Familjerättssekr. sade då hon att hon hade 20 min över efter vårt möte där hon kunde informera honom hur kan kunde gå tillväga för att stämma mig. Deras möte ägde rum. Fyra dagar senare stämde han mig för ensam vårdnad. Enligt honom hade familjerättssekreteraren uppmanat honom att söka ensam vårdnad.

Har ni andra tankar om den nuvarande lagstiftningen eller tillämpningen av lagstiftningen på vårdnadsområdet som ni vill att vi ska ta del av?

Det är ett förvirrande budskap som riksdagen sänder till folket att å ena sidan är papporna (de är ofta umgängesförälder) oerhört viktiga för ett barn och Föräldrabalken är tvingande till deras fördel. Å andra sidan ska man ge ensamstående kvinnor rätt till assististerad befruktning där barnet inte har/kommer att få en pappa alls. Då är pappan uppenbarligen inte alls viktig.
Jag kan säga att jag och många andra kvinnor i bekantskapskretsen, föräldraföreningar m.fl. som har problem med icke fungerande pappor, rekommenderar andra kvinnor och själva hellre genomgår assisterad befruktning med spermier från en donator, i stället för att utsätta barnen och oss för det helvete det medför att ha att göra med icke fungerande pappor och ett rättsväsende som är felaktigt partiska med papporna. De befruktningarna kommer att öka stort i framtiden spår jag.

Barn behöver inte två föräldrar till varje pris om den ene fungerar dysfunktionellt. Barnet mår bättre med en bra förälder som tillgodoser barnets behov. Avsaknaden av en föräldraförebild kan barnet få tillgodosett genom andra och bra manliga förebilder. Jag har egen erfarenhet av det. Min pappa saknade EQ vilket är en enormt viktig sak att ta hänsyn till i umgänge, vårdnads- och boendeprocesser.

Systemet med underhåll bör ändras eftersom det är mammorna som råkar illa ut ekonomiskt. Föräldrarna bör betala lika mycket oavsett vem som är vårdnadsförälder, boendeförälder eller umgängesförälder eftersom båda är lika mycket föräldrar till barnet. Måste bli jämställt.

Domstolen ser negativt på den förälder som påtalar psykiskt funktionshinder hos den andra föräldern. När det är enda möjligheten att få föra fram i ljuset att föräldern inte är helt lämplig att umgås eller ha vårdnad om barnet, varför ses det som negativt? Det är ju för barnets bästa att man påtalar att något är fel i dess nära omgivning som påverkar det negativt.

Att domarna inte dömer lika under ungefärligt lika rådande omständigheter, är ett fel i rättssystemet. Enligt min advokat beror utgången i målen till stor del till vilken domare som dömer. Så ska det ju absolut inte vara, det blir väldigt godtyckligt och helt rättsvidrigt. Det bidrar också till att öka konflikten vårdnadstvister.

Tingsrätten (domare: ung manlig tingsfiskal) dömde till:
Att efter 5 umgängestillfällen a 2,5 h under 3 månader på Pappis, på pappans begäran utöka barnets (1,3 år) umgänge med den okända pappan till att fortsättningsvis äga rum 4, 5 h utanför Pappis varje vecka med motiveringen (citat):
”Såvitt avser Mammans Namn invändning om att ett barn som nyss inskolats på dagis är extra känsligt anser Tingsrätten inte att detta alldeles oavsett om det är riktigt eller inte, inte är ett skäl för att förhindra Barnets Namn en nära och god kontakt med sin far”.
Pappan varit frånvarande sedan barnets födelse i 1,5 år, misskött umgängen och inte visat något annat intresse för barnet än driva process i domstol. Dikterade villkoret i domstol; ville ha umgänge med barnet varje lördag och domaren dömde det.
Domarna har alldeles för lite kunskap om barn, barnpsykologi och vårdnadstvister (speciellt gällande små barn). Behöver utbildning. Ung manlig landsfiskal dömer flera gånger endast till pappans fördel medan äldre kvinnlig rådman dömer opartiskt och tar hänsyn till barnets bästa.

Det finns inga mammor som vill genomgå en vårdnadstvist och utsätta sig själv (och barnet) för extrem stress, oro som bidrar till sömnlöshet och viktnedgång samt bli ruinerade, bara för att de är sura på pappan. Det gör de pga. av att de vill skydda barnet mot den dysfunktionella och destruktiva pappan som de ofta tom. inte känner väl, inte alls eller som de varit tillsammans med trots att de är medvetna om att han inte fungerar normalt. Är det en fungerande och normal/mogen/psykisk frisk pappa/man, är det oftast inte några större problem och oftast går tvisten att lösa innan den når domstol t.ex. med privata samtal eller samarbetssamtal hos Familjerätten. Gör det inte bör man ta i beaktning att det är ett varningstecken på att pappan är dysfunktionell på något sätt och inte helt lämpligt att ha umgänge och gemensam vårdnad för barnets bästa.

Tillhör man den föräldrakategori som inte lyckas nå en överenskommelse utomrättsligt eller i rätten, är det svårt att se hur samarbetssvårigheterna inte skulle drabba barnet – oavsett vem, vad eller vilka som triggat dessa. Erfarenheterna från åren 1998 till 2006 visar att gemensam vårdnad utan att föräldrarna är överens, har medfört att barn förvägrats basala rättigheter som tex sjukvård samt stöd och insatser från socialtjänsten. Skolbyte och passinnehav är andra tvistefrågor där barns rättigheter äventyras om föräldrars samarbetssvårigheter bagatelliseras och döms till bl.a. gemensam vårdnad.
Är det värt att ge papporna all den makt de har i dag på bekostnad av barnen?

En stor anledning till tvisterna ökat är att papporna har fått för stor makt inom rättsväsendet och utnyttjar den dessutom på fel sätt. Jag har förståelse för hur det har blivit det resultatet eftersom Familjerätten (och dess verksamhet Pappis) agerar till fördel för och är partiska med papporna fastän det oftast är de som missköter sig och ställer till problem för barnet och mammorna. Det finns också en stor inkompetens hos familjerättssekreterarna som håller i mötena gällande fastställande av faderskap, samarbetssamtal, upprättande av upplysning (föräldrarnas info) inför första förhandling i Familjerätten, förberedande samtal inför umgänge på Pappis. Deras överbelastning av ärenden vilket gör att de inte kan utföra sina arbetsuppgifter vilka det finns domstolsbeslut på, beror som jag ser det till stor del av just inkompetens.

För att bli donator på graviditetsklinikerna i Danmark måste donatorerna genomgår EQ-test. Resultaten redovisas i deras profiler. EQ betyder emotionell intelligens eller känslomässig intelligens. Det betyder att man har lättare att förstå och uttrycka egna och andras känslor, kan läsa av sociala situationer, skapa en god relation till både sig själv och andra, se saker ur andras perspektiv, lära sig ta initiativ, samarbeta, lösa konflikter eller problemsituationer och ha god självkännedom. Det finns en anledning till att klinikerna anser att EQ är oerhört viktigt. Alla dessa förmågor/egenskaper måste även finnas hos föräldrar som ska ha umgänge och ansvara för ett barn samt samarbeta med den andra föräldern.

Det skulle vara intressant att se en studie på hur många barn som ingår i Socialtjänstens fall kopplat till Familjerättens domar och Familjerättsbyråns arbete. Fler barn far numera illa och mår dåligt enligt studier. Jag såg för ett tag sedan en uppgift i media att var tionde barn/ungdom är i behov av psykologhjälp. Beror enligt mig inte bara på arbetslöshet utan uppväxt och familjesituation och hur rättsväsendet och dess verksamheter dömer, beslutar och utför, i strid mot vad som är bäst för barn och ungdomar.

Pappis.
Dagens verksamhet fyller ingen funktion, är bara dysfunktionell och destruktiv för mamman och fördjupar föräldrarnas konflikt. Det är en negativ verksamhet där föräldrarna inte får den hjälp som utlovas i deras info.blad och som föräldrarna ber om. Mammorna övervakas dessutom mycket negativt grundligt in i minsta detalj och rapporteras till domstol i form av yttrande fulla av lögner och tolkningar till pappans fördel. Papporna övervakas inte och negativa beteenden/fel av dem rapporteras inte. Barnets rätt tillvaratas inte, de utsätts för psykisk misshandel och verksamheten är inte för barnets bästa. Personalen har inte den kompetens de behöver.

Om personalen anser att umgänget mellan mamman och pappan inte fungerar, får mamman inte vara kvar på Pappis och tvingas lämna det lilla barnet ensamt redan andra tillfället (i en okänd miljö med okända människor samtidigt som det ska försöka knyta an till en okänd person), i stället för att personalen pratar med föräldrarna tillsammans om situationen, hur den kan förbättras och hur man ska gå vidare m.m. I stället informerade personalen mamman bara att ”Nu får du gå härifrån i dag”.
Mamman ber om stöd till den helt barnerfarna pappan vid blöjbytena eftersom han vid det första satte på barnet en flera nummer för liten blöja och dragit år för hårt, vilken hade skurit in skinnet och lämnat kraftiga blå märken i skinnet. Eftersom föräldrarna inte får prata med varandra på Pappis om barnets omvårdnad m.m., det är farligt för mamman att säga något till pappan eftersom det tolkas som kritik av personalen, kontaktade mamman samordnaren för Pappis och bad att personalen skulle ge pappan stöd vid blöjbyten. Hon gjorde det eftersom när hon badpersonalen att ge stöd sade de att papporna förväntas att klara av att byta blöjor själv och att de därför inte varit närvarande vid bytena. Samordnaren svarade att ”Verksamheten och dess personal har inget uppdrag om ett miljöterapeutiskt arbete, även om visst stöd ges. Om du har uppmärksammat en brist i pappans omvårdnad om barnet under umgängestiden så är det lämpligt att du framför detta på ett konstruktivt sätt till honom. Ni förväntas ha en kontakt utifrån de praktiska frågor som föreligger. Mamman påtalade det i en vänligt ton och på ett bra sätt till pappan vid nästa umgänge. Personalen som övervakade ansåg att det var kritik till pappan och angav i yttrandet att mamman kritiserat pappan. Det fanns ingen kritik mot pappan, att han inte bett personalen/mamman om stöd när han för första gången skulle byta blöja el bad dem om en större blöja.
När pappan heller inte vid överlämningen kommunicerar om hur barnet har haft det, hjälper personalen honom med vilken information han ska förmedla.
Sker ingen uppföljning av hur barnet mår/reagerar efter umgängena hos Pappis vilket inte tillvaratar barnets rätt att komma till tals eller är för dess bästa

Personalen har heller inte kompetens:
– var köper man droppfria muggar? (när jag påtalade att Love behövde kontinuerligt dricka mycket under varma sommaren)
– barnet var piggt efter att ha sovit och verkade inte sjukt (när sjuka Love tvingats vakna på Pappis och börjat leka i lekrummet.) Det var vid andra tillfället där och personalen kände inte Love eller visste vilket slags barn han var. Barn är pigga efter att ha sovit oavsett om de är sjuka el ej. De är bara mer eller mindre slöa.
– barnet brukar alltid vara tyst när det vaknar upp här (utan mamma i en okänd miljö med okända människor). De förstår inte att det är en skyddsmekanism hos vissa barn att reagera så, sånär de känner sig helt ensamma och lämnade. Barnet är ofta ledset när det vaknar hemma.
– övervakning av mammorna sker med lupp och tolkas/rapporteras negativt. Papporna granskas i lite utsträckning och förhärligas. Fel och brister eller barnets negativa beteende pga. hanteringen av det hos Pappis/av pappan, nämns inte i yttrandena till domstol.
– Hjälper inte och ger stöd till föräldrarna

Mamman tvingas ta sjukt barn till Pappis. Annars anses det av personalen och domstolen som att hon hindrar umgänge. Vilken logik finns det i att Pappis har stängt röda dagar så att barnet inte kan träffa pappan medan personalen och domstolen anser att mamman hindrar umgänge om barnet är sjukt och stannar hemma pga. sjukdom?
När mamman tog det sjuka/krassliga lilla (1,1 år) barnet till Pappis bad hon personalen att hen skulle få sova lite så att det orkade med. Personalen gick med på det men väckte barnet efter en stund eftersom pappan hade rätt till umgänge.

När pappan fick utökat umgänge dvs. eget umgänge utanför Pappis i 4,5 h frågade han inte om barnets rutiner, skötsel m.m. Mamman gav en lapp till personalen med barnets nya rutiner (hade börjat på dagis sedan pappan hade umgänge med hen på Pappis och sov kl 12-14). Personalen tittade bistert på lappen och sedan bistert på mamman och sade ”Sova? Pappan har ju rätt till umgänge”.

Domaren dömde till 2 h per umgänge varje vecka men Familjerättsbyrån beslutade om att det skulle äga rum 2,5 h. Hur det kan motiveras är helt oklart eftersom Pappis har öppet kl 11-16!! Pappis bör tillgodose rätten och inte tvärtom. Blir annars till pappans fördel.

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.