Vi skall demonstrera på kvinnodagen den 8 mars – här är våra ståndpunkter

Vi i Föreningen Enastående Föräldrar i Göteborg kommer att demonstrera för de ensamma mammornas situation, den åttonde mars.
Så här lyder våra viktigaste politiska ståndpunkter:

    Förslag till politiska ståndpunkter för Föreningen Enastående Föräldrar

  1. Vi vill att alla kommuner i Sverige inför Hemsysterverksamhet (barnomsorgsstöd) på samma sätt som i Finland. När en ensamstående förälder med litet barn blir sjuk, bör det finnas någon som kan hjälpa till med matlagning och barnomsorg i hemmet.
  2. 6. Vi vill se en höjning och värdesäkring av underhållsstödet.
  3. Vi vill att diskrimineringslagen ska tillämpas på ensamstående mammor för att skydda och gynna gruppen.
  4. Vi vill att gemensam vårdnad inte ska dömas mellan två föräldrar av vilka en använder våld eller missbrukar. Inte heller är det lämpligt med gemensam vårdnad om man inte också samtidigt delar det fulla ansvaret för barnet.
  5. Vi är emot förslaget om individualiserad föräldraförsäkring. Föräldraförsäkringen ska gå till den förälder, oavsett kön, som är hemma med barnet under barnets första år.

Lite statistik:

    6,2 procent av alla barn i Sverige har en ensam mamma som enskild vårdnadshavare.

0,6 procent av alla barn i Sverige har en ensam pappa som enskild vårdnadshavare.

11,6 procent av alla barn i Sverige bor hos en ensam mamma. Mamman delar trots att barnet bor hos henne, vårdnaden med pappan. De barn som bor hos mammorna är ofta småbarn.

3,6 procent av alla barn i Sverige bor hos en ensam pappa. Pappan delar, trots att barnet bor hos honom, vårdnaden med mamman. De barn som bor hos pappan är ofta större barn.

20 procent av alla mammor är ensamstående.

6 procent av alla pappor är ensamstående.

Drygt 30 procent av alla barnfamiljer består av barn och en ensamstående förälder. Av alla barn i Sverige var en av fyra folkbokförda hos bara en av sina ursprungliga föräldrar. Andelen ökar dock ju äldre barnen är, främst eftersom det är vanligare bland de äldre barnen att föräldrarna har separerat. Nio av tio ettåringar var folkbokförda med båda sina föräldrar 2011, medan motsvarande andel bland 17-åringarna inte var mer än sex av tio. Det här är ett mönster som varit så gott som oförändrat de senaste tio åren, även om andelen bland de äldsta barnen, 16-17 åringarna, har minskat något sedan år 2000.

Ensamstående kvinnor med barn har generellt sämre ekonomi än andra grupper i samhället. De flesta män som har ensam vårdnad om sina barn har en relativt god ekonomi. En majoritet (76 procent) av de ensamstående föräldrarna är dessutom kvinnor.

Ensamstående kvinnor med barn har lägst ekonomisk standard även med stöd i form av barn- och bostadsbidrag och har t.ex. bara drygt hälften av en sammanboende pappas inkomst. Sysselsättningen bland ensamstående mammor har sjunkit och de har oftare än andra otrygga anställningar.

De låga inkomsterna innebär också att en stor andel av de ensamma mammorna lever under väldigt knappa förhållanden. I ett svar på ett regeringsuppdrag från Försäkringskassan om resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken framgår att andelen som har låg ekonomisk standard eller är fattiga är störst bland ensamstående kvinnor med barn oavsett vilket mått som används.

Den ekonomiska utvecklingen har också varit mindre gynnsam för ensamstående kvinnor än för andra grupper. Även andelen fattiga har ökat mer i de hushåll som består av ensamstående kvinnor med barn än i alla andra hushållstyper enligt Försäkringskassans beräkningar och SCB:s statistik.

En förklaring till den sämre ekonomin är att arbetslösheten är högre bland ensamstående mödrar och att den har ökat med ett par procentenheter jämfört med 2007.

Brister i arbetsmarknadspolitiken är emellertid inte hela förklaringen till den relativa försämringen av ekonomin för ensamstående kvinnor med barn. En lika viktig orsak är att fördelningspolitiken har fått allt mindre betydelse för att utjämna ekonomiska skillnader i samhället. Försäkringskassans siffror visar att den ekonomiska familjepolitikens bidrag till den ekonomiska omfördelningen är nästan halverad sedan 2006. Den andel av den disponibla inkomsten som består av försäkringar samt generella och behovsprövade bidrag har minskat för alla barnfamiljer, men minskningen har varit störst för de ensamstående föräldrarna.

Därför behövs en förstärkt fördelningspolitik inriktad mot de grupper som har de största behoven. De ensamstående mammorna är den grupp som har lägst ekonomisk standard.